Borta och tillbaka igen

Kl 02.45 klev vi av flygbussen vid järva krog och huttrade i den svenska 14-gradiga natten. Men en frisk gångmarch hem med mängder av snäckor (fina winbergssnäckor inte äckliga mördar/slash skogssniglar) en groda och härlig efterregnigluft gjorde att hela familjen var rätt nöjda när vi kom hem, att vi skulle ha kommit hem några timmar tidigare kändes inte så relevant.

Ön var fin och lagom charter kryllade av engelsmän, kändes som om att vara i storbrittanien med st. georgskors vajande från bardiskar flaggstänger på handdukar på t-shirts och gud vet vart. Vi kom fram lagom till sverige-englandmatchen och turligt nog slutade det ju oavgjort. Jag kom över min värsta solfobi och lyckades faktiskt bli lite (med betoning på lite) brun mot slutet.

En bra sak med att resa med barn är att man måste låtsas vara modig, jag har varit livrädd för att flyga men var tvungen att vara lugn inför anton, jag vågade till och med klappa en åsna. För övrigt är det grymt att bada.



Nu väntar en dryg månads semester med anton och karin, härligt och när jag börjar i höst igen är det som fast avdelningschef (skryt).

Hej

Jag har väldigt svårt att formulera mig, det som har hänt är så sorgligt att jag inte kan beskriva vad jag känner. Samtidigt som jag är väldigt ledsen över vad som har änt så är jag ljusår från de som är drabbade på riktigt, men precis som alla andra är är jag chockad och bestört. Jag tänker inte skriva mer om det här för det känns fel att försöka göra sorgen till min, men jag är så ledsen för alla er som stod honom nära.

Min semester har just börjat och i morgon åker familjen till grekland jag skriver mera när vi kommer hem.
Hejdå

Harmageddon

verkade vara på väg. Plötsligt var flera träd runt omkring i Kungshamra täckta av en spindelvävsliknande hinna . Först trodde jag att det var ngn slags pollen, jag hade för mig att popplar får en slags bomullsliknande grejer som singlar ne rfrån träden när fröna släpps. Men vid en närmare titt visade sig de drabbade träden vara häggar.


Löven var också borta och stammarna var täckta av en tjock väv.




Men vid en närmare titt blev jag riktigt äcklad träden var attackerade av massor med larver som långsamt åt upp allt grönt på träden och virade in det i en kokong.


Larverna verkade inte hålla sig till träden utan utökade sitt territorium, blad annat annekterade den en grill.


Här hänger de äckliga krypen i klasar från grillen


Otroligt obehagligt jag fick som sagt undergångsvibbar, jag tyckte att den läskiga nätväven påminde om blodblommorna i världarnas krig. SOm tur var visade sig förödelsen ha en naturlig förklaring de små rypen var larver av fjärilen Häggspinnmal efter litet googlande kan jag läsa på bla annat sundybergs hemsida att..

Det är fjärilen Häggspinnmal (Yponomeuta euonymella) som spinner denna väv på framförallt hägg och kaläter trädet. När larverna försvunnit växer det ut nya löv på träden. Häggspinnmalen är ofarlig för både människa och träd.

Betryggande att det bara är naturen i sig som är äcklig.

Boken, boken boken.

Efter mycket snack om Hjalmar Söderberg från en viss person i min närhet läste jag den allvarsamma leken och det var en bra bok verkligen och en mycket underhållande stockholmsbeskrivning, och trots att jag skrattade åt huvudpersonen Arvids raljerande kring medelklassens val av tagna namn med två naturord i en ologisk kombination, ex Södergren, om man är söder om grenen är det en norrgren då? så brydde jag mig liksom inte om hans kärleksbekymmer. Det var liksom inte så synd om honom som han själv tyckte. Men jag gör ett försök med doktor glas också. En annan huvudperson som var svår att egentligen bry sig om var Paul Rayment i den långsamme, trots att jag inte läst ngn dålig Coetzeebok (han kanske kan vara min gubbe karin) så var det liksom lite svårt att komma in i den här buttra gubben till huvudperson men precis när jag kände att jag visste var jag hade honom så slänger Coetzee in Elisabeth Costello författarinnen som är (åtminstone som jag förstått det) lite av ett alterego till Coetzee som är med i tidigare böcker av honomm, och plötsligt är vi inne i ngn sorts pseudoverklighet om man vet inte om ngt av det som händer är verkligt egentligen och ja där är jag nu. Men jag får väl återkomma när jag är klar. Fast nu fick jag in zaide smiths nya bok om skönhet och den verkar precis lika bra som jag hade hoppats. Precis som resten av mänskligheten älskade jag vita tänder verkligen och autografjägaren var väl handen på hjärtat något av en besvikelse. Men detta är lovande kamrater.

Språket

Att leva nära någon som håller på att lära sig att prata är fantastiskt underhållande och intressant. Här är ett litet exempel hämtat från en diskussion från matbordet.

D - Argentina kommer han väl ifrån.

A - Tina arg?

number of the beast

Woe to you, Oh Earth and Sea, for the Devil sends the
beast with wrath, because he knows the time is short...
Let him who hath understanding reckon the number of the
beast for it is a human number, its number is Six hundred and
sixty six

Igår träffade jag Jon och Ellinor och gick och såg Omen, detta kan bli början på en fin tradition, jag vill ju gärna se skräck/splatter/tonårsunderhållning på bio, jag fick gå själv på dawn of the dead, fick med mig mörn på filmen som handlade om troll som bodde i en grotta och dödade jobbiga tjejer som klättrade i grottor och vars namn jag glömt, sen the hills have eyes med jon och nu var vi plötsligt tre stycken som såg en skräckis, kul. Filmen var väl ingen höjdare fast det visste jag väl redan jag har inte sett orginalet och då hade jag förmodligen tyckt att den var sämre, anyway bitvis läskigt så man hoppade till och kul med mia farrow som spelade satantant som slog sönder bilar med en slägga. Fast mest kändes filmen som något slags da vinchikod huvudpersonenerna jagar omkring efter heliga män och deras hemlighetet i kloster och underjordiska kammare i heliga städer och på mystiska kyrkogårdar. Ellinor dementerar dock att da vinchi koden på något sätt skulle behandla dessa ämnen, men det är så jag föreställer mig den.

Folkhemskräck och trivsel.

Det tidigare kallades John Aijvide Lindqvists nya novellsamling pappersvägar i dn igår, den fick en bra recension ioch jag ser mycket fram emot läsningen. Jag tyckte att hanteringen av de odöda haltade lite och bitvis kändes den lite fånig. Men å andra sidan var det en mycket stark läsning och mycket av bildspråket har jag gått och tänkt på långt efter att boken var utläst, så det skall bli härligt. Skall försöka att spara den som semesterläsning men det bli nog svårt, jag har ju tre veckors arbete kvar.

Idag strålar solen och jag är glad ,fyra dagars ledighet i sträck igen en sån lyx, men jag vill göra något jag vill gå ut på på lokal och ta en drink eller en öl, hör av dig om du har planer för helgen och vill ha sällskap