Mitt barn är roligast

När vi tittar på pippi långstrump pekar han på prussiluskan och säger -mamma.

Innan pippi filmen går på hinner vi se lite på en pettervideo där han och hans crew dansar loss, pojken pekar på dem och säger -barn.

När vi är i kista galleria börjar han att kasta slängpussar till en tonårig blondin som åker rulltrappa.

Tisdag

Jag har fått ett vikariat fram till semestern som 1.e bibliotekarie på min avdelning mera ansvar $$$ och jobb, otroligt roligt. Något annat som är roligt är denna film i alla fall om man får tro anton.

vardag igen

Ännu en aktiv helg är slut, roligt med föräldrar på besök och en glad son som älskade att fylla år och hänga med sina farföräldrar.
Vi har tittat på lamm vitsippor, gått på förortsrestaurang haft barnvakt och ätit sjuka mängder meze, ordnat dubbelbarnkalas för anton och en grannpojke, med fiskdamm och sångstund, anton visar tendenser för att bli en sång and dansman, han har överlägset roligast sjunger högst går in för rörelserna skrattar mest och högst och applåderar konstant sina insatser.

Hej

En bra sak med våren är all helger man är ledig på när man har ett hederligt arbete, om man som jag jobbar lite oregelbundet (med betoning på lite) får man lite bonusledighet på det också vilket innebär att jag bara jobbar tre dagar den här veckan. I helgen kommer mina föräldrar ner och mamma skall vara barnvakt så att jag och karin kan gå ut och äta på lördag. Jag lyssnar på vapnet och känner in våren, två säkra vårtecken, jag har köpt nya converse och haft på mig den babyblå vårjackan.

knappen

Nu har jag äntligen köpt kläder till bröllopet, det har varit med lite skräckblandad förtjusning jag sett fram emot detta. Det roliga är att gå och titta på just fina kläder istället för att köpa jeans och tröja, det jobbiga var att kolla på just fina kläder eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle titta och eftersom jag är så jäkla liten att det ofta inte finns kostymer i min storlek. Lyckan var stor när jag hittade ett par tajta svarta smala byxor av märket velour med lite stretchmaterial i, aldrig har några kostymbyxor suttit så bra på mig. Styrkt av detta hittade jag även en kavaj som passade perfekt, detta efter att ha nobbat whyred ben sherman velour tiger och alla andra märken som inte riktigt ville passa david kroppen, kavajen från Bruuns bazar (så tokigt namn) satt som en smäck och efter en dryg timma av låga ärmar för stora slag och saker som fick mig att se ut som en taxichaufför, var jag lätt desperat. Ett estetiskt dilemma dök dock upp kavajen hade bara en knapp, ala smoking. En modefluga som jag fnyst åt då jag anammat ett äldre moddigt kavajideal. men den satt så bra och jag kände att jag väl kunde vara lite ungdomlig och hipphipp. När jag har köpt ett plagg som inte känns precis jag men som jag ändå tycker är snyggt, ni vet sådär att man måste intala sig själv lite att visst är den lite modernt fånig men man är nog rätt snygg i den ändå.
Så har jag alltid känt mig som den lilla nördbrorsan i freaks and geeks när han skulle köpa tuffa jeans för att bli häftigare i skolan, så köper han en tajt jeansoverall av den tuffa expediten i hippa jeansaffären, och är inte alls övertygande när han skrider genom skolan täckt av jeans från topp till tå.

Färjemansleden

Lyssnat oavbrutet på skivan, tack så mycket anna o mörn, känns konstigt att höra på "vår låt" mörn, jag vet inte hur jag skall säga den är så fin. Det känns underligt att höra annika sjunga ord som jag sammanknippar så starkt med mig och med saker man inte pratar om med folk man inte känner, om jag hör den på radio kommer jag att börja gråta det är ett som är säkert. Tack som fan

grizzlymannen

I dns intervju med Werner Herzog appropå Grizzlyman, beskrivs hur Herzogs syn på naturen skiljer sig från Timothy Treadwells som talar om naturen som god, näs­tan gullig, Herzog tydligen bryter in i filmen och säger "Här har jag en helt annan uppfattning. Naturen är inte idyll, den är kaos, fientlighet, mord."

Jag tycker om den där bilden av naturen som går emot den dominerande svenska bilden av naturen som en god sak i sig, stärkande för både själ och kropp. Selma Lagerlöf skriver i Gösta Berlings saga, (världens bästa bok) om den vilda skogen och om den stora björnen i Gurlita klätt.

I skogarnas mörker bo oheliga djur, vilkas käkar äro väpnade med hemskt glimmande tänder eller vassa näbbar, vilkas fötter bära skarpa klor, som längta efter att klänga sig fast vid en blodfylld hals, och vilkas ögon glimma av mordlust.

Och där bor den förfärligaste av dem alla, björnen, som har tolv mans styrka och som, då han har blivit slagbjörn, blott kan fällas med silverkula. Kan något ge ett djur mera av förskräckelsens nimbus än detta, att han blott kan fällas med silverkula? Vad är det för dolda, förfärliga krafter, som bo inom honom och göra honom hård för vanligt bly? Kan inte ett barn ligga vaket i många timmar, rysande för detta onda djur, som de onda makterna skydda?

I Gösta Berlings saga är den otämjda naturen det stora hotet mot det goda småskaligt industrialiserade landskapet, när kavaljererna tar över ekeby växer åkrarna igen och kvarnarna ligger öde fram tills majorskan återvänder och ställer allt till rätta igen.

och just det jag vill se filmen bio när du kommet till sthlm mörn?

TRÖTT

Min kropp är en mes, jag äter medicin mot pollenallergi som inte ens är receptbelagt, men den gör mig så sjukt trött och jag bli helt seg gör fel hela tiden minns inte vad jag håller på med och säger fel ord hela tiden. Hm låter ju iofs som om jag håller på att bli dement.

vårblogg

I mats jonssons serieroman pojken i skogen beskriver han hur han upplever att all tid utspelar sig samtidigt. Jag kan inte annat än hålla med, tiden är inte linjär västerländet har fel och den är inte heller en cirkel, buddhiste roch hinduer har fel. Tiden är inte heller som sibiria sjunger en spiral utan tiden är nu och då och sen samtidigt på en gång. Jag är nu men ändå samma nu och jag som som jag var för tio år sedan, och jag kommer att vara nu och jag om tio år. Jag ser mig själv i anton, även för mig var allt en gång också ett enda stort nu och en gång kommer allt att vara då, fast det kanske är en klyscha, en gubbe sa en gång till mig på hemtjänsten att han aldrig tänkte på det förgågna, trots att alla sa att men skulle leva i sina minnen när man blev gammal. Våren kommer och med den luktminnen det luktar fukt och våt skog och jag är ett barn som hoppar på spångar vid en myr i jämtland, cigarettrök letar sig in i mina näsborrar vid tunnelbanestationen i ropsten och jag är en frusen tjuvrökande tonåring. Allt känns så intensivt våren är galen vintern är kall och död och den tysta snön dämpar alla tankar, vintern väver in mig i en tyst bubbla som sommaren sticker hål på. Fast våren är ofrivillig avdomning min pollenmedicin gör mig seg, jag tänker i långsamma banor och min reaktionsförmåga är historiskt låg.

Men mats min mats, oj vad jag tyckte om din bok, dina två tidigare böcker har jag tyckt mycket om när jag läst dem men när jag tagit upp dem för att läsa dem igen har jag bara blivit irriterad på dig och inte kunnat relatera till dem. Men denna bok talar rakt till mig, delvis känns den som om den handlar om mig trots att jag aldrig haft perfekt engelskt uttal och saknar sameblod. Men det jag kan relatera till är sökandet efter ett sammanhang, du som jag vill kunna återknyta till något vi var en gång och till något som fanns innan oss kalla det klass släktband eller vad du vill, inbillat eller verkligt. Mats skriver om sin mormor som städade ihop till pengar till en dyr matta som han förlagschefen inte riktigt tyckte passade på golvet hemma i bostadsrätten på söder. Om att växa upp på landet men inte riktigt passa in, att vara lite för märkvärdig för att kunna umgås på samma nivå som grannarna, men inte fin nog att passa in i medelklassen och jag känner igen mig att inte känna sig riktigt hemma någonstans att under uppväxten vara i något slags mellanland mellan arbetar- och medelklass, där man har tillträde till båda sfärerna, men inte rikigt kan koderna för att smälta in i någon av dem. Om demoner som ruvar i mörkret, om sporten som ondskans verktyg om mobbning och annat som hör barn och ungdomen. Jag vet inte om jag läser in för mycket i boken, men det är en fin historia om att göra upp med sig själv och att försöka sätta in sig själv i det där jävla sammanhanget.

Kära dagbok

Det var ett tag sedan. I fredags var antons dagis stängt så prick klockan 12 dök han o karin upp på mitt jobb. Vi hängde på barnavdelningen och läste böcker och lekte med pippi dockor(självklart inte på arbetstid jag stämplade ut.) På kvällen somnar jag framför melinda och melinda i soffan vid halv tiotiden. På lördagen jobbade karin på högskoleprovet och jag och anton var ute och lekte med barnen på gården både på för-(kallt) och eftermiddagen(sol.) Mellan det var vi på aquaria vattenmuseum och kollade på fiskar. Det var en härlig promenad med sovande anton i vagnen och en glad david i solglasögon längs karlavägen ner mot djurgården. På kvällen en trevlig personalfest på jobbet. Idag har vi varit hemma hos grannarna på förmiddagskaffe (en så bra grej), nu sover anton och snart kommer mina gamla kursare sofia och elin + bäbis hit, ska bli så kul att se det lilla livet.