måndag, januari 17, 2005

måndag

Idag har anton namnsdag, namnsdagsbarnet vaknade halv sju och insisterade på att vi skulle kliva upp, väl uppe ville han bara sitta i mitt knä och blev arg när han inte fick doppa sin hand i min fil. Sin vana trogen somnade han om en fter en halvtimma och jag fann mig som så många andra mornar sittande uppe kl sju i ett studentområde där nåstan ingen annan har klivit upp ännu. Förmodligen skulle jag nog inte känna mig som palle ensam i världen om jag klev upp kl sju i ett vanligt bostadsområde med vanliga människor som går upp kl halv sju på morgonen för att gå till sina jobb, öhh det här var en tråkig utvikning, tillbaka till berättelsen.

När anton somnat har mitt kaffe blivit varmt jag micrar det och sätter mig för att läsa dn. Då ser jag att dagens namn är är anton och tony, jag läser artikeln flera gånger och sen säger jag högt för mig själv jag har en son som heter anton. Det känns lite ovant att mitt barn har namnsdag.

Helgen har gått i sällskapets tecken, i fredags hade jag förberett mig på en ensam kväll framför tvn med konusgens återkomst på dvd med popcornochcola, men så ringer mörn och vi pratar i över en tim, träffar johny på lördag innan han skall åka till provance (skriver inte vilken stad då jag inte kan stava till namnet) och på kvällen åker jag till hellu i högdalen och dricker två drinkar har mycket roligt men blir min vana trogen illamående och har huvudvärk och kräks dagen efter, jag har blivit alkoholöverkänslig. Funderar på att göra en elöverkänslighetsgrej flytta ut på landet och bygga egenkomponerade skyddsutrustninghar för att slippa komma i kontakt med alkhohol, skriva hotbrev till mina grannar när jag ser dem med systemetpåsar osv.

söndagkväll middag hos antons kusiner trevligt som vanligt, anton tror att marsvinen är katter, ga gatt gat skriker han så att de gömmer sig i sitt lilla hus och darrar.

1 kommentar:

martin sa...

hej david, det där var roligt att läsa. speciellt det om elmiffon. jag är också alkoholöverkänslig. det kanske är den nya folkinbillningssjukan som utbrändhet och fibryomlalakfali. folk nickar och ler när vi säger nej till en lite after work på en torsdagkväll. sen hånar dom oss som vi hånar new-age diagnoser nu.